Uppslutningen var god när SVERD anordnade sin hearing på temat Individens rätt till livslångt flexibelt lärande den 28 mars på Folkets Hus i Stockholm. Från vänster syns utbildningsutskottsledamöterna Peter Danielsson (m), Håkan Larsson (c), Torsten Lindström (kd), Ulf Nilsson (fp) och planeringschefen David Samuelsson (s). Det märktes att det snart är val!

Två fenomen på senare tid har fått mig att tycka att frågorna kring distans och flexibelt lärande håller på att komma ur fokus. Det ena är att Minerva-programmet inte finns som eget spår i EUs nya integrerade programmet för livslångt lärande - ILLP (Det som kommer att ersätta SOCRATES och LEONARDO. Det andra är att att den nya myndigheten för livslångt lärande kommer att innesluta CFL som en del av sin verksamhet.

Visst finns det en rationalitet i att säga att frågorna kring flexibilitet och distans ska genomsyra hela programmet/myndigheten och att man därför inte behöver ha en egen myndighet/eget program för dessa frågor. Men är det inte oroväckande att utvecklingsområdet blir ett av många? Och att det försvinner i mängden och backlashen blir ett faktum?

Erica Sahlin
SVERDs ordförande